Trendig Tant?!

Apropå återbruk och sömnad så har jag sytt den här klänningen av gamla kökshanddukar.

Det har surrat lite i media om att tanten åter är trendig och igår såg jag på Go´kväll att Elin Ek, allas vår Grynet har skrivit boken Super tanten en hyllning till alla tanter!

Att tanten åter är trendig gör mig otroligt glad. Att man också försöker vända den negativa klang som ordet har fått gör mig också glad. Själv har jag aldrig känt att ordet är negativt utan snarare mysigt och gulligt men ändå har en pondus. Det finns så mycket glömd kunskap i tanten och den äldre generationen besitter enorma kunskaper om hur man tar till vara på de resurser man har, något som vi idag måste börja tänka på igen! Det kan ibland skära i mig när jag är på loppis och hittar en virkad duk för en 5:a då jag kan inte sluta tänka på den kvinnan som virkat den och vilken tid och engagemang som är nedlagt på den lilla duken

Mitt i denna glädje över tantens revival tänker jag tanken är jag trendig nu? Jag har under ganska många år blivit kallad för "Tant Hanna" av mina vänner och bekanta, jag kan även själv lite skämtsamt kalla mig för tant. Vad är det då som gör att jag själv och många andra kallar mig för tant med glimten i ögat.

• Jag lagar och syr om gamla kläder.
• Återanvänder det mesta, älskar att hitta nya användningsområden av sånt som andra skulle slänga.
• Jag saftar och syltar, mycket för att det är ekonomiskt och man kan kontrollera vad som finns i sylten.
• Jag stickar och virkar
• Tittar på "På spåret" och löser korsord (gärna samtidigt)
• Sen har jag fotriktiga innetofflor och ojjar mig över dagen ungdomar

Om jag nu är en tant, trendig eller ej, så är jag i alla fall en stolt 25årig tant! Som känner glädje över att jag kan saker som håller på att falla i glömska, jag kan väva, nålbinda, tvåändsticka, knyta rya o massa andra fantasktiska hanverk som man tidigare gjorde för att man var tvungen!

Nu utövar jag dessa hantverk för att det är spännande och roligt och på något sätt så har jag det bara i fingrarna!